Sommaren 2009 flyttade Sessy hem till mig från Stockholms Katthem. Hon var då fem år gammal.
Katthemmet hade fått hand om henne när hennes matte/husse dött. Men hon hade svårt att få någon ro bland de andra katterna på katthemmet, så hon fick flytta till ett akuthem. Tyvärr hann det bli ett akuthem till innan jag fick syn på Sessy på katthemmets sajt, och anmälde mitt intresse.
Efter att ha hälsat på henne ett par gånger i akuthemmet, och konstaterat att vi säkert skulle trivas ihop, så flyttade hon hem till mig.
Första veckan i sin nya miljö var hon dock på sin vakt. Om man inte var tillräckligt försiktig när man närmade sig henne, så kunde hon betrakta det som ett hot, och man kunde få smaka på hennes framtass. Men med tanke på hennes otursamt brokiga förflutna, och att hon nu ännu en gång fått flytta till ett nytt hem, så hade jag full förståelse för hennes beteende. Det blev förstås Sessy själv som fick bestämma i vilken takt vi skulle bli goda vänner. Första närmandet från henne kom redan efter ett par dagar, då hon hoppade upp i sängen och la sig att sova vid mina fötter.
Några veckor senare hade mycket hänt. När jag satt i soffan kunde hon komma upp och lägga sig tätt intill och spinnande låta sig klappas. Sovandet i min säng förlades ibland till huvudkudden jag låg på – stor kudde & liten katt ;-). Snacka om närkontakt med hennes mysiga spinnande då. Sedan dröjde det inte länge förrän hon ville ligga i mitt knä och gosa. Ja, hon blev en sällskaplig och mysig liten vän som fann sig väl tillrätta.
Sessy var ett riktigt energiknippe ibland också, som bland annat var bra på att flytta och knöla ihop mattor i en hiskelig fart. Vid hennes sprinterlopp genom lägenheten låg ingen matta säker. Det var härligt att skåda!
---
Sommaren 2019 förändrades tyvärr allt. Från att ha varit den pigga och gosiga Sessy jag haft glädjen att leva med i 10 år, insjuknade hon med allvarliga symptom på några få dagar. Det blev akutbesök hos veterinär som efter en undersökning gav rådet att låta henne somna in. Ett chockbesked - som en blixt från en klar himmel!
Efter viss betänketid (i den mån jag var kapabel att tänka då) lät jag det ske för att hon skulle slippa en plågsam död av den mycket allvarliga sjukdom hon visade sig ha. Hon fick somna in i mitt knä medans jag klappade henne och tackade för allt hon givit och låtit mig ge.
Än en gång: Tack Sessy för allt du gav och lät mig ge!
Saknaden är stor, men du är också ett innerligt minne jag tacksamt kommer att bära med mig.
| 
